Mardrömmar
Varför känner jag mig ensam när jag har allt man kan önska??
Ett hem, ett jobb, en hobby ja brinner för och underbara vänner.
Så fort jag engagerar mig i allt de så leker livet och jag svävar på mina små rosa moln.
Sen kommer tiden ja är själv. Efter jobbet lr stallet då jag är ensam i lägenheten (sånär på mina katter förstås) känner jag mig ensam. Framförallt på kvällarna när jag ska sova. De går an medans jag läser men när lampan släcks tittar mardrömmarna fram. Inga mardrömmar med spöken och läskiga saker. De är drömmar me samma återkommande slut, på ett eller annat sätt blir jag lämnad och övergiven. Enda gången dem här drömmarna inte förföljer mig är när jag sover borta, vilket jag bara gjort på två ställen senaste tiden. På båda ställena kan jag slappna av vara mig själv och bara njuta av livet. Som sagt allt är frid och fröjd på dagen. De kanske beror på att jag alltid försöker vara sysselsatt men de är då jag trivs bäst när jag kan göra nåt för andra, nåt som kan uppskattas och hjälpa någon annan. Önskar bara de va lika lätt att sova!
